Det var morgon den 15e juli, klockan var bara halv 7 när jag vaknade av världens mest irriterande fluga!
Försökte förgäves sova när jag kände att jag hade sammandragningar, inga jätteonda men ändå.
Efter ca 1 timma gick jag upp på toa eftersom jag insåg att jag inte skulle somna om igen.
Då ser jag att jag har färgade flytningar..
Jag var lite nödig och medans jag satt på toa insåg jag att sammandragningarna blev mer och mer onda, kanske kanske tänkte jag.... är det dagen jag väntat på.
Jag gick och satte mig i soffan med datorn och tog fram värktimer.se och började klocka värkarna, det visade sig att det var ganska exakt tre min mellan varje värk! De var dock inte så långa ( ca 45 sek ) så jag tänkte att det kanske var falsklarm ändå...
Jag väckte Mogge och sa att det kanske satt igång för jag hade ont nu.
Han fick fixa lite frukost till mig så jag hade något i magen iaf , jag klarade bara av att äta en macka sen tog det stopp.
Jag pratade med en nära vän i telefonen och hon tyckte absolut att jag skulle ringa till FL så det gjorde jag.
Alexandra hette hon som svarade och hon sa att vi fick komma när vi ville.
Jag bad Mogge ringa efter hans mamma som skulle passa barnen.
Nu började det göra riktigt ont och jag ville bara komma iväg, barnen var ju hemma och jag ville inte visa min smärta för dem så det var bara att bita ihop.
När jag sa till dom att mamma skulle till sjukhuset för att jag hade ont i magen så såg Johannes först orolig ut men när jag sa att bebisen nog skulle komma idag så sken han som en sol. Sebastian sa att jag kunde åka nu... otålig liten kille!
Klockan halv 11 var vi inne på FL då tog Alexandra hand om mig, hon började med att känna hur mkt öppen jag var och till min förvåning så var det hela 6 cm!
Gött, jag som trodde på ca 3-4 cm!
Vi fick komma till ett förlossningsrum direkt så jag kunde få lustgas. Mitt vatten hade inte gått så hon tyckte att vi skulle ta hinnorna för att skynda på det hela lite. Inte mig emot!
Jag började sen bekanta mig lite smått med lustgasen.
Mogge skojjade med mig för att hålla mitt humör uppe.
Han testade såklart också lustgasen och blev rejält fnittrig!
Hahahhaa jag talade ju om för honom hur han skulle göra och han drog i sig ordentligt!
Efter ca 1½ timma kände Alexandra på mig igen det hade då inte hänt något mer... då sa hon att hon tyckte att vi skulle koppla på droppet som hon redan hade förberett för, då vi hade pratat lite om EDAN.
Jag var lite skeptisk till det då jag bara såg SMÄRTA framför mig man har ju hört om det där droppet att det blir så satans jobbigt med det, men som hon sa att..
-Han ska ju ändå ut...
Hon trodde dessutom inte att det skulle göra så mycket mer ont utan att det bara skulle bli bättre kräm i värkarna och att de skulle komma lite tätare..
( för mig låter det som mera ont men men ,.....)
jag gav mig iaf och droppet kopplades på.
Snart märker jag att lustgasen kommer VÄLDIGT väl till användning...ajajaj... jag kramar Mogges hand hårdare och hårdare.
Efter ett tag kommer hon igen och undrar om jag inte vill ha lite sterilt vatten...dvs kvaddlar... !!!!!!
Jag blir stel av skräck..hua dom är ju hemska ( har jag hört) ... jag har hört mkt..... ;)
Hon talar då om för mig att de inte är så farliga för de läggs inte på samma sätt längre.
Ok säger jag...... ynklig som ett barn....
Under tiden som hon förbereder sprutan så får jag en sån jävla värk!!! Jag känner tydligt igen känslan,...det är nära krystning!!
Jag kan inte riktigt tro det själv för det har gått så fort det sista. Inte kan det redan vara dags att krysta!!???? Hon kommer tillbaka , känner på mig och säger att - Om du vill trycka på så gör det!
OMG!!!! Redan...
De sista 4 cm öppnade jag mig på en halvtimma, INTENSIV SMÄRTA kan jag meddela!!!
Hon lägger kvaddlarna i nästa värk och den är rejäl den med!
Sedan frågar hon hur jag vill föda och det var i den ställningen jag redan låg i dvs på sidan.
Sen får jag 2 stycken krystvärkar och sen var han född.,
vår underbara lille kille Måns!!
Kvaddlarna hann inte verka...
Jag såg direkt att det var en liten pojke och mitt hjärta brast nästan av kärlek!
Han var så fin, så perfekt!
Jag blev lite orolig då jag inte tyckte att han hade skrikit men det hade han redan sa dom, efter jag sagt det så skrek han med besked hur länge som helst!
En temperamentsfull liten herre...
Han föddes den 15e juli klockan 12.49 . 2 timmar och 20 min efter att vi kom till FL.
Han var 51 cm lång och vägde 3700 gr. KÄRLEK!!!!!
Mogge var ett fantastiskt stöd som inte vek från min sida en enda gång...
Han är en underbar pappa till lille Måns och jag är så lycklig över vår stora fina familj!
Det lät som en fantastisk förlossning! Blir alldeles varm i hjärtat! Kram Jessica
SvaraRadera