Det slog mig härom dagen...

Hur fruktansvärt skönt det ska bli att få känna att man har kontroll över läget igen. Eller iaf över det nya lilla livet som vi väntar på. Jag har ju mina killar varannan vecka och hade innan separationen 100% kontroll på ALLT!!!! Ni som känner mig vet ju vad jag menar,..jag hade ansvar över barnen...ensam. Jag var spindeln i nätet, på gott och på ont,.. hade ju ingen egen tid alls men jag hade koll på kidsen! Det senaste 1 ½ året har jag givetvis inte haft samma koll,.. har knappt koll dom veckorna som jag har dom. Totalt förvirrad. Inte så enkelt när man bara träffar dagis/skolpersonal varannan vecka,..man försöker ha koll..men tappar det rätt lätt.. Problemet är att jag tycker att det är SKITJOBBIGT att inte ha fullständig kontroll över barnens vardag. Tänker på allt även när de är hos sin pappa, typ,.. Kommer Johannes iväg på simmis? Har han skickat med gympakläder? Får han leka med kompisar mitt i veckan? Kommer han ihåg innebandyn??? Mm mm mm mm mm ... Varför kan man då aldrig helt koppla av,..jag kan ju inte hålla på så här till barnen blir vuxna och flyttar hemifrån... eller ... jo jag tror jag kommer det. För mina barn är mitt liv, oavsett om jag har dom alla dagar i månaden eller hälften... Detta är ju min vardag nu.. vänjer man sig..ja till viss del..man har inget val..men det är inte lätt. Det som slog mig då - Att jag kan få "tillbaka" lite kontroll känsla gjorde mig upprymd.. inte för att jag får mer koll på grabbarna för det,men känslan som totalt kass vissa dagar kanske kan bli liiite bättre,..nu låter det som vår lilla bebis är ett substitut men så är det så klart inte! Jag har ju inte ens tänkt på detta fören i veckan.. Det som är det roligaste är att jag tycker det ska bli sååå roligt att få börja om med smått igen, bara tanken på att få gosa bebis igen, det fanns nämligen en tid då jag ALDRIG mer ville ha en till. Det vet ni som kan min historia också. Tänk så drastiskt livet kan förändras...jag har aldrig valt bort mina barn och tyckt att det är skönt att vara ledig varannan vecka, men jag har valt bort ett olyckligt liv som bara kunde sluta i katastrof mot ett liv i lycka. Jag vet att jag ger mina barn mer som lycklig varannan vecka än som fruktansvärt olycklig varje vecka... Jösses vad svammligt detta blev...undrar om någon orkat läsa hela.. =) Stor kram på er alla vänner!!! Linda